fascineras...
Nu drar jag in på det där med "vuxen" grejer igen.. Idag tittade jag på film med lilleman här hemma.. Vi kollade på ice age, den första filmen, den kom ut 2002 då gick jag i 2an. Jag var alltså lika gammal som Max är nu (Han börjar tvåan i höst)... Precis innan tyckte nog Max att jag var den tråkigaste syrran på hela jorden, jag kollade på en serie och ville se klart de sista 20min. Det tyckte inte lilleman var kul alls, men allt är inte roligt jämt och man får inte allt som man vill hela tiden.. Iallafall så var det såå sorligt på slutet så jag satt nästan och grina här i soffan för mig själv... Men sen så kollade jag ju på film med Max och då blev jag så fascinerad.. På slutet i filmen så får ju pappan tillbaka ungen som varit försvunnen en tid osv.. Ett ganska fint slut liksom... Där satt jag nästan och grina igen för att man på olika sätt kan relatera till känslan som beskrivs. Det som gjorde mig fascinerad var att Max inte förstår det fina i filmen.. Det gjorde inte jag heller i den åldern, det är nu de senaste åren som man förstår budskapen i alla olika filmer man sett. Hela den grejen blev bara så häftig när jag satt där bredvid lillaman och visste att fan han förstår inte helt 100% det fina eller känslorna i det här.. Men har ni tänkt på det? när ni kollar på en film som ni inte sett på flera år, som ni såg som små. Se den när du är äldre och filmen blir helt annorlunda... Tänk bara Astrid Lindgrens filmerna.. Pippi Långstrump tillexempel. Det var ju skit bra, man såg henne som stark, man tänker inte på att hennes mamma inte finns och hennes pappa är ute och åker båt, sen vill prusiliskan sätta henne på barnhem.... barnhem är väl typ ingefarligt? finns de nått sånt? det var typ det man tänkte och inte så mycket mer... Nu ser man ju, stackars unge, mamma är död, farsan har lämnat henne för att resa runt på haven själv, soc jagar henne och hon har ingen utbildning ingeting. stackars unge liksom... Eller bröderna lejonhjärta.. vafan dom dör ju?? jag tänkte aldrig på det som döden när jag var lite, men nu är det ju för fan hemskt! dom dör!!Emil är livrädd för sin pappa.. undra varför... han gömmer sig i snickeboa när han gjort nått hyss liksom....Hennes filmer är ju fan brutala, det är många disney filmer som är jävligt brutala också när man ser dom nu, det är ju helt hemskt.. Och det fattar man inte när man är yngre, man tänker inte direkt på allt det där...Visst är det lite fascinerande hur hjärnan utvecklas, från att inte förstå en känsla eller budskap till att den plötsligt gör det...otroligt...
Kommentarer
Trackback
