Jag har nu senaste tiden tänkt mycket på hur vuxna människor beter sig och hur fel jag haft i typ hela mitt liv ang vuxna människor.... När man var lite så liksom såg man vuxna människor som "tråkiga" ja vadå? dom lekte aldrig med sina kompisar?? och när dom väl gjorde det så satt dom ju bara runt ett bord, drack vuxen dricka och pratade.. otroligt tråkigt! Men tänk så sjukt jävla fel man kan ha! Ju äldre jag blivit ju mer förstår jag det här med att sitta vid bordet och dricka vin.. Speciellt nu när man är över 18, då börjar det hända grejer. Personer man alltid trott varit dom där lugna personerna är helt plötsligt något helt annat. Man får en mer vänskaps relation, även med sina föräldrar... Fan jag har nästan roligare med "vuxna" personer än vad jag har med personer i min egen ålder... helt sjukt! Men det är ju fan för att vuxna inte är så vuxna som jag alltid trott, fan dom är ibland galnare än vad jag är och då tycker världen att jag ska vara galen för att jag är ung.. Sen kan det vara så att jag är uppvuxen med denna typ av människor, jag har alltid varit med dom vuxna, hängt på liksom och hängt på fallskärmsklubben sen jag var 12 och där.. Det kan vi nästan kalla för vuxen dagis! Jag tror fan inte egentligen att det finns något som är vuxen och inte, man är barn ett tag och sen lär man sig mer och får mer livserfarenheter, tar klokare beslut och lär sig ta hand om sig själv, men att barnasinnet försvinner.. pff knappast! Jag hade ett litet tag ångest för att bli äldre, men inte längre. Jag har sett att man kan ha precis lika kul, om inte ännu roligare när man är vuxen... Så nån åldersnoja kommer jag inte ha på ett tag till! :-)
