Missförstånd?
Hemma hos mig uppstår det ofta missförstånd, eller vi alla tolkar ju saker olika... väldigt olika.. Ibland kanske man inte uttrycker sig riktigt som man hade tänk sig heller och då blir det väldigt fel... Nu vet jag att mina föräldrar ibland läser min blogg här så det är mycket jag inte skriver här, jag har svårt att prata om saker med mina föräldrar.. Eller inte svårt, men det är sååå mycket svårare att prata med dom om saker än med sina kompisar... Jag vet att mina föräldrar vill mitt bästa, men ibland kan dom uttrycka sig som att jag bara gör fel hela tiden, att jag är dålig liksom och då hjälper dom inte.. Min mamma sa det igår, hon ville ju bara hjälpa mig på något sätt, men hon vet inte hur och då blev hon frustrerad och fick det mest att låta som att jag bara var helt kass och allt jag gjorde var fel.. Jag vet det redan, jag hade inte varit ledsen över det själv om jag inte vetat det.. Det är sån jag är, jag är kanske svag när det gäller vissa saker, eller att jag ger upp ibland.. Men ibland känns det som att dom inte accepterar att det faktiskt är så jag är..
Jag vet att jag vill mycket men jag klarar aldrig av att göra det iallafall sen, klart som fan men blir ledsen då? Då får jag ofta höra från folk att jag inte ska ha så stora förväntningar eller drömmar eller vad det nu är.. Men vafan asså folk som bara lever för dagen, dom siktar ju aldrig på att komma någonstans? och vart hamnar man då? jo ingenstans.. och ni vet, det känns som att jag siktar och siktar och försöker men kommer aldrig dit iallafall... Det är inte konstigt att man då känner att man bara ger upp skiten för man kommer ju aldrig dit iallafall..
Asså som jag skrev igår, jag har så mycket olika känslor i kroppen och tankar och bara är allmänt förrvirrad just nu så det känns som att jag skulle kunna skriva om vad fan som helst nu liksom.. Gaaah!!! 
